I huvudet på Olle Forsberg finns kunskap, erfarenhet och en klar insikt om att människor och entreprenörer blir bättre tillsammans. En upptäckarlust som väcktes i barnet har mognat och lett Olle till olika idéer, företag och erfarenheter. I det här samtalet möter jag en engagerad problemlösare som gärna tar plats i olika sammanhang och som tycker att nätverkande är entreprenörens bästa verktyg.

Han har fullt upp när vi ses. Företagarna har lokal mässa i Huddinge och som ordförande för Företagarna Huddinge har Olle mycket att ha koll på den här dagen. Men, jag får låna honom en stund och möter en människa som förstår hur viktigt det är att sätta sig in i andra människors perspektiv och hitta gemensamma nyttor.

Olle Forsberg driver Entrébolaget, som säljer, levererar och monterar alla typer av skrapgaller, skrapmattor och entrémattor till entréer i offentliga miljöer. Kunderna är byggbolag, fastighetsägare, köpcentrum, butiker, städföretag, kommuner, sjukhus och föreningar. Olle är också engagerad i Huddinge på olika sätt, och syns ofta i rollen som ordförande för Företagarna där han driver på för ett bättre företagsklimat i Huddinge.

I en tid när vi människor blir allt mindre motiverade att ta plats i föreningar, politiska partier, intresseorganisationer, styrelser, utskott, valberedningar och andra formella strukturer tror jag att människor som Olle Forsberg är viktiga. Med en tydlig vilja att inte sitta still och nöja sig med att tycka saker, utan ta plats i sammanhang för att påverka, visar Olle något djupt mänskligt. Det handlar om att människor som gör saker tillsammans och diskuterar olika perspektiv kommer att växa. På olika sätt och tillsammans.

Vårt samtal börjar i entrén. Det är i den Olle verkar genom att hjälpa andra att göra ett bra första intryck. Han konstaterar att vi oftare borde använda samma dörrar som våra kunder, för att möta oss själva. Kanske inte nödvändigtvis på ett filosofiskt sätt, men för att förstå hur viktig entrén är för det första intrycket.

Den där insikten delar Olle Forsberg med fler entreprenörer jag mött. Att det är i mötet med våra kunders perspektiv vi utvecklar våra starkaste erbjudanden. Där hittar många nya idéer och möjilgheter som tar en in i nya företag och sammanhang.

Sen plötsligt har man ett eget bolag i samma bransch.

I vårt samtal blir det tydligt att Olle Forsberg vill vara engagerad i samhället. Han tar för sig och tycker till i möten med andra människor.

Drivkraften fanns där tidigt. Äldre släktingar och upptäckter i en sjöbod full av prylar som väckte ett intresse. Av att testa, tänka och förbättra. En vanlig orsak till att nya idéer föds är att vi upptäcker att det går att göra något bättre. Det där förstod Olle Forsberg tidigt.

Jag har alltid gillat kluriga saker, produkter, bra lösningar.

Människor ger energi till Olle, och jag är övertygad om att han också ger energi till andra. Han har jobbat i väldigt speciella miljöer och sammanhang där det där blivit uppenbart. Flera år som nattklubbschef i Moskva lärde honom mycket om människor och olikheter. Inte minst att vi har det bra i Sverige och att vi gärna gnäller över saker som inte är så dåliga. Han sammanfattar några av sina lärdomar från den tiden glasklart.

Att vi i Sverige har det väldigt, väldigt bra. Att vi gnäller på saker vi som inte borde gnälla på. Att man kan göra vad man vill och att man ska hålla rätt många dörrar öppna och inte stänga några dörrar.

Saker leder oss till nya saker. Olles berättelse om hur det vara att vara chef över anrika krogen Engelen vid millenieskiftet är intressant. Hur det var att styra och leda människor som förväntades arbeta när alla andra skulle festa över ett väldigt annorlunda årsskifte där världen antingen kunde gå under eller det kunde vara starten på något helt nytt.

”Alla stora företag i Sverige har ju faktiskt börjat som små företag.”

Olle Forsbergs relation till Huddinge är stark. Han engagerar sig i utvecklingen och vill vara med och påverka. Förutsättningarna är goda, men allt kan bli lite bättre. Små företag och entreprenörer måste få plats även i framtiden. Det är en fråga som är viktigt för Olle, att det fortsätter att finnas plats för idéer och företag även i mindre skala. I den utvecklingen vill Olle Forsberg vara med och bidra.

Ibland är det så klart och tydligt hur vi människor kan utveckla bra saker tillsammans genom att vara olika. Vad framtiden kommer med är oklart. Dörrarna är öppna och jag är övertygad om att Olle Forsberg kommer att utveckla fler idéer och ta plats i Huddinges framtida utveckling. Vi kommer att möta honom på olika arenor, i olika sammanhang och i olika relationer. Och just där stannar mina tankar efter vårt samtal. I det råd Olle lämnar vidare till alla andra entreprenörer. Ett som är just det där med att nätverka eftersom vi människor är klokast tillsammans.

Det förstår jag tydligt när jag fått komma in i huvudet på Olle Forsberg.

/Fredrik Bronner

I huvudet på Eva Swede finns klarhet och mänsklighet.

Eva Swede vill sprida glädjefylld vilja. Hon vill göra det genom att hjälpa människor. Det gör hon som konsult, rådgivare, mentor. När jag lyssnar på Eva så förstår jag att det är allt annat än flummigt. Tvärtom, det är glasklart och tydligt. Det är inte så svårt att förstå att den drivkraften tar Eva in i större sammanhang som skapar nytta för flera – som Arena Huddinge.

”Jag tror att det är mitt intresse för människor och för utveckling. Jag ser världen som ett system.”

Eva Swede ser helheter. Strukturer som får oss människor att samexistera och fungera bra, både tillsammans och som enskilda individer. Om vi ska se dessa helheter behöver vi arbeta med såväl individer som organisationer och samhälle för att förstå vad vi människor kan göra tillsammans – på invidnivå, i företag och som samhälle. För Eva är det viktigt även som småföretagare. I ett samhälle där mycket är uppdelat och där det ofta är stora organisationers förmån att kunna anta de där stora utmaningarna vill Eva verka på alla nivåer för att bidra med helhetssyn. En ganska stor uppgift för en enskild entreprenör.

När jag hör Eva berätta så känner jag igen det där. Som ensam liten entreprenör är mina resurser begränsade, men jag vill fortfarande vara med och påverka samhället jag är en del av. Alltså måste jag hitta eller skapa sammanhang att verka i.

Rörelsen går framåt
Eva Swedes rörelse går framåt. Hon vill dessutom gärna hjälpa andra i samma riktning. Kanske inte alltid mot samma mål, men framåt. Till framtiden. Eva är på väg till saker. Det var något hon lärde sig under en utmattningsdepression för 20-25 år sedan. Som så många andra av oss som hamnat i den där utmattningen har Eva förändrats. En förändring som tog henne från jobbet som ekonomi- och HR-chef via utbildningar till det entreprenörskap hon driver idag.

I sitt företag Fri och Stark AB jobbar hon med att identifiera, utbilda och utveckla fria individer, starka team och bra idéer för att nå egna och gemensamma mål. En affärsidé som kräver ganska mycket av den som vill erbjuda sådan nytta, tänker jag. Samtidigt känns det ganska självklart när jag möter Eva och får sitta ned en stund i ett samtal.

”Jag blir flummigare och flummigare kanske för en del, men att följa sin längtan…. det är otroligt viktigt. Så länge man inte skadar någon annan medvetet.”

Helhetssyn och känsla av sammanhang
Jag tycker att det är ovanligt att möta företagare som har en sån klarsynthet kring sambandet mellan den egna affärsnyttan och en bredare samhällsnytta. När Eva Swede berättar om sitt arbete så känns det där så rimligt. Genom att ställa tre frågor till mig gör hon det lätt för mig att se hur allt hänger ihop.

Var finns mitt ansvar?
Var finns organisationen där jag befinner mig?
Var är samhällets ansvar?

För att förstå oss själva och andra så måste vi bena upp det här och se vad som händer.

Vi resonerar om den där flummigheten som jag så väl känner igen mig i som kulturvetare. Flummighet som egentligen inte alls inte är flummig, utan ganska vetenskapligt bevisad och beprövad av oss människor. Biologi, psykologi, antropologi, etnologi, historia och sociologi är inte flum, tvärtom. Vi vet ganska mycket om vad människor behöver för att må bra och utvecklas, men det är inte alltid det passar in med ekonomiska tillväxtmodeller eller post-modernismens olika kulturer, och då uppstår krockar. Men att reducera kunskapen om människans behov till flum är nog ganska dumt i längden.

Vägen till företagandet
Det var längtan som fick Eva att starta sitt företag. En dröm skulle uppfyllas. En inre drivkraft tog henne till beslutet. Men, det var inte självklart.

”Jag hade inga förebilder. Jag hade inga företagare eller entreprenörer i min familj. I skolan skulle man bli anställningsbar.”

Jag frågar om hon är nöjd med beslutet att starta eget, tolv år senare. Och jo, Eva berättar att det är väldigt givande att stå på egna ben, om än utmanande. Samhällets strukturer blir liksom tydligare från småföretagarens perspektiv. Både hinder och möjligheter.

Det är en trygg och rotad företagare jag möter. Eva Swede fick 2014 ta emot Huddinge kommuns entreprenörskapspris. En utmärkelse som betydde mycket som ett bevis på uppskattning. Alla behöver erkännanden och i det här fallet så hjälpte det Eva att lita på den inre kompassen. Att det är bra att engagera sig för att hjälpa unga att hitta sin väg till utveckling. Och när bitarna faller på plats. När det leder till utveckling. Då händer det bästa. Då blir Eva glad och lär sig saker själv.

Vill vara en del av samhället, inte minst i Södra Stockholm
För Eva Swede är det självklart att vara en del av samhället. Gemenskap och sammanhang är viktigt. Förutom företagandet så har det lett Eva till aktivt engagemang i bland annat Arena Huddinge, Tyresö handboll, Göteborgs uppfinnarförening och Psykosyntesförbundet. Jag som sett Eva under några år är Huddinge är övertygad om att hon gör avtryck. Det är sällan Eva inte har en tanke eller får en idé om något som får människor att mötas i diskussioner och beslut.

En eld som brinner inne i Eva handlar om den södra sidan av Stockholm. Det finns så många möjligheter för människor och företag att utvecklas i södra Stockholm och Huddinge. För Eva är Huddinge en motor i den utvecklingen och hon tycker att det är spännande att få vara med i en tid när den södra sidan liksom tar större plats. I södra Stockholm och Huddinge finns en samlad kompetens och erfarenhet som inte uppmärksammats tillräckligt. Nu reser vi oss med lite större självförtroende, menar Eva.

”Man ska lära av historien, leva nu och planera för framtiden.”

Kompetens finns runt oss hela tiden
Vi pratar om kompetens. Ett ord som diskuteras i olika sammanhang. Inte minst i form av frågor om kompetensbrist och matchningsproblematik. Om kompetens är människans samlade förmåga att utföra något, och något unikt i varje individ som dessutom blir något olika varje gång olika människors kompetens möts….hur kan vi då avgöra när vi har brist?

För Eva blir beställarrollen viktig. Den som efterfrågar något måste vara klar över vad som ska uppnås för att kunna förstå vilka kompetenser som krävs. Det kan låta banalt och enkelt, men är det inte. Kompetensbrist löser vi enklast genom att öppna ögonen, menar Eva. Med en vidare syn på kompetens. Med ett större intresse för människor, så kommer vi att hitta den där kompetensen. Den finns runt oss hela tiden.

Men, vi måste också jobba med självledarskapet. Ett blygt folk som inte förhäver sig har inte tränat så mycket på att visa upp sig. Vi behöver vara tydliga med vad vi kan. När jag lyssnar på Eva tänker jag att vi skulle kunna göra ännu klokare saker om vi tar oss tid att förstå varandra – och våra uppgifter – lite djupare. För att lösa gemensamma utmaningar kanske inte ett formellt CV är det bästa urvalskriteriet alla gånger.

Barn och unga i ett entreprenöriellt lärande
Det entreprenöriella lärandet kan hjälpa barn och unga att få prova sina olika förmågor. Det är något Eva engagerat sig i och också prisats för. 2014 fick Eva ta emot Huddinge kommuns entreprenörskapspris. I motiveringen står bland annat:

”I mötena med Eva har ungdomar fått lära sig hur man tar initiativ och växer som människa samt hur man presenterar sig själv och skapar bra samarbete.

Eva Swede visar stor förståelse för att samverkan mellan skola och arbetsliv berikar Huddinges elever. Med hennes entreprenörskap bidrar hon i allra högsta grad till att rusta våra ungdomar för livet.”

Samma energi lägger Eva på att hjälpa innovatörer. 
Jag undrar om hon ser att innovatörer några gemensamma drag?

Hennes svar kommer efter en tankepaus. Hon berättar om människor som är extremt idérika, ibland orädda, men även osäkra på formaliadelarna. Det saknas ofta lugn och ro att utveckla sina idéer. Där vill Eva bidra.

När jag pratar med entreprenörer tycker jag om att ta reda på om det finns något de vill ställa tillrätta i samhället. Vad skulle de göra om de fick absolut makt i en viss fråga.

Eva tänker en stund och förklarar sedan att om hon fick bestämma så skulle ingen människa längre få komma med svepande generaliseringar utan vi skulle verkligen mötas och lyssna på varandra.

Vi pratar om inre hållbarhet. Den egna långsiktiga hållbarheten är nog en av nycklarna för all utveckling. Vi kommer få svårt att skapa ett hållbart samhälle om människor saknar inre hållbarhet. Självkänsla, glädje, lust och förståelse för andra människor är nog en förutsättning för att vi ska kunna göra plats för nya idéer och nya människor.

En människa med inre hållbarhet kan bli som den där dockan/leksaken med rund och tung botten som alltid återvänder till det stående läget efter sitt vacklande. Balansen finns där i botten och gör oss mer trygga i en föränderlig omvärld.

Värmen och ön som blivit ett andra hem
Eva har hittat hem. Ett andra hem är Mallorca. Ön i Medelhavet där hon som ung gick en reseledarutbildning. Havet, bergen, naturen, stränderna och staden Palma betyder mycket för Eva. Men kanske framförallt klimatet och värmen. På Mallorca kan Eva ta det lugnt och fördjupa. Förbereda sig. Värme gör något med oss människor. Klimatet formar oss. I varma klimat gör människor det som Eva försöker hjälpa oss att göra. Vi som lever här uppe i ett kallt klimat får kämpa lite hårdare. Jag förstår att Mallorca klär Eva.

I vårt samtal blir det klart för mig att Eva Swede är en varm och omtänksam människa med ett glasklart mål för sitt entreprenörskap. Med en ganska ovanlig förmåga att intuitivt se och känna in människor, kulturer och strukturer har hon många kloka idéer som kan hjälpa både människor och samhälle att utvecklas. Och den där visionen om glädjefylld vilja blir efter vårt samtal något som jag själv skriver under på.

Den smittar nämligen.

/Fredrik Bronner

Alltså, det är som allt annat som bara blivit i mitt liv.
Det är mycket som bara blir. Jag är väldigt öppen och alldeles för nyfiken för mitt eget bästa.

Att komma in i huvudet på Miriam Andersson är omtumlande och skapar lust. Nyfikenhet, google, rätt sammanhang och saker som bara händer kan ta oss människor till spännande platser. Hon utsågs till Årets nyföretagare i Huddinge 2018 och hon förändrar världen – en människa i taget. Med hjärtat i halsgropen.

Jag kommer till Rå och Så i Huddinge centrum ett par timmar innan lunchrusningen börjar. Smart Klimat har varit och fotograferat Miriam och maten tidigare på morgonen och Miriam håller nu på att förbereda lunchen. Med varsamma händer sätter hon samman de där omtalade vårrullarna medan vi pratar.

Hon har drivit Rå och Så i ungefär ett och ett halvt år. På hemsidan beskrivs det med följande ord:

Ett veganskt råmats-hak i Huddinge Centrum
med eko-mat, schysst kaffe, otroliga bakverk & massa kärlek.

När jag frågar hur det blev så berättar Miriam att det är mycket som bara blir hennes liv. Att hon inte alls tänkte göra en sån här grej när frågan ställdes, eller när erbjudandet om en lokal i Huddinge centrum dök upp. Ändå väcktes en nyfikenhet och Miriam hör sig själv ringa tillbaka och fråga vad det är för en lokal. Vad är det för ställe?

Det hålls ett möte och Miriam tycker inte om lokalen. Hon vill heller inte öppna den Juicebar som efterfrågas. Knappt två år senare sitter vi här ändå, i hennes veganska råmats-hak, och sammanfattar vägen hit. Med öppenhet och nyfikenhet som drivkraft och idéer om att det skulle gå att flytta väggar, snygga till och göra något eget började en resa. Ett par samtal med en storebror som flyttade tillbaka till Huddinge för att vara med i det som Miriam skämtsamt kallar för ”cirkusen” ledde vidare och sedan stod de där med en tanke om ett veganskt råmats-hak. De letade instruktioner, bilade upp golv och bredspacklade väggar. Med lust, mod och förmågan att använda google för att lära sig saker så går det att göra mycket.

Det här är min femte bebis.

Miriam Andersson har lång erfarenhet från restaurangbranschen. Tanken om att starta eget fanns i bakhuvudet, men det skulle liksom inte ske just nu. Kanske var det lusten att få skapa något med de egna händerna. Det som är Rå och Så idag har liksom formats av Miriam i varje detalj. Hon berättar om känslan av att ha satt den där auran. Från bredspackling, via maten, till den utvalda musiken som spelas i bakgrunden. Konceptet är Miriam. Och kommer att växa. För fler idéer gror. I en bördig jord som är svår att definiera. Men den här människans kreativitet och driv liksom känns i det rum som är Rå och Så. Det här är min femte bebis, säger hon. Jag tycker att det känns ungefär så.

Det är inte svårt. Det behöver i alla fall inte vara det. Det är vårt koncept, med vår veganism och vårt rawfood-tänk. Att man inte ska krångla till det. För blir det svårt, då blir det jobbigt. Och blir det jobbigt så gör man det inte.

När vi sitter där och pratar känner jag hur samtalet får mig att känna igen precis det där. Att leva livet så enkelt som möjligt. Det är nog en av de bästa utgångspunkterna för att fatta kloka beslut. Och att våga göra något nytt. Det blir liksom lättare att ta ut en riktning och hålla kursen.

Efter en stund bestämmer Miriam sig för att gå ut på torget för att köpa rosor. Det är 8 mars – den internationella kvinnodagen – och varje kvinna som äter lunch ska få en ros. Blir någon kränkt av det, undrar hon. Vi pratar om samtalsklimatet, sociala medier och kränktheten. Jag har fört många sådana samtal de senaste åren, men med Miriam blir utgångspunkten en annan. En mer mänsklig ingång som handlar om att en inte ska vara rädd för att göra goda saker för olika människor, eftersom det aldrig kan innebära att konsekvensen behöver vara att en dissar alla andra samtidigt. Den typen av polarisering förlamar oss och så kan vi inte ha det.

Hon berättar om att fördomar dessutom inte sällan visar sig vara just det, fördomar. En gång kom ett par äldre män i åttioårsåldern in i restaurangen, granskade menyn med kritiska ögon och beställde till Miriams förvåning med stor lust Zoodles (svarvad zucchini).

Zoodles har jag aldrig ätit i hela mitt liv, en sån vill jag ha!

Miriam berättar om den stunden, då hennes egna fördomar föll, med stor glädje. Hon förmedlar energin och lusten en man kände för att upptäcka något nytt sent i livet. Jag tror att det där mötet med andra människor betyder väldigt mycket för Miriam. Att hon både påverkar och låter sig påverkas med öppenhet och nyfikenhet. Och jag tror att det är smittsamt.

Ute på torget väljer Miriam de där rosorna med omsorg. Funderar på om hon köper för många. Eller kanske för få. Men det visar sig att de går åt. Under dagen serveras det fler än 80 luncher på Rå och Så, och de där rosorna väcker glada reaktioner hos gästerna.

Jag frågar Miriam om vad som motiverar henne att fortsätta de där dagarna när det känns tungt att driva företaget. För de dagarna finns förstås. När vissa saker inte fungerar, eller antalet gäster dippar. Svaret är snabbt och klarsynt. Det handlar om att gästerna uppskattar det Miriam gör. Glada tillrop och tacksamhet över det hon delat med sig av skapar motivationen.

Det räcker med att det kommer in en gäst som säger att maten är god eller att det är fint här.

I framtiden finns det fler saker att göra. Tankar gror på att öppna på fler platser. Catering-verksamheten går väldigt bra och jag förstår att det som Miriam gör kommer att sprida sig. Men exakt på vilket sätt får vi vänta och se. Närmast står kvällsöppet på Rå och Så i Huddinge på tur. Ny kvällsmeny och uteservering väntar och fler typer av events.

Jag frågar om hon skulle vilja kunna servera egenodlade grönsaker, som uppmärksammade Manfreds gör i Köpenhamn. Och jodå, den tanken finns där också, men det är en ganska krävande idé som kräver tid.

Krävs det en supermänniska för att göra det här? Som hos många entreprenörer så finns ifrågasättandet där. Kanske som en kort daglig fråga om tvivel. Varför gör jag det här? Men dagliga stunder av glädje tar också plats, som när de gör high-fives på Rå och Så efter att ha fått till en sås som smakar fantastiskt. Och Miriam kopplar ihop sig med andra som tänker i liknande banor. Vilket skapar olika typer av samarbeten, relationer och även events.

Man måste bli bättre på att be om hjälp och inte tycka att det är dåligt.

Men, hur går det egentligen till? Att driva upp en verksamhet från noll. Göra ordning en lokal, utveckla en meny, utöka verksamheten och tänka på fler vägar och expansion, samtidigt som en har fyra barn hemma och en partner med många resdagar borta. Och dessutom hantera sorgen när den som stod vid hennes sida, hennes bror, tog sitt liv. Hur har hon klarat allt detta? Jag frågar om Miriam är en supermänniska. Men nej, det vill hon verkligen inte kalla sig. Istället handlar det om att känna sina gränser, delegera och be om hjälp. Sen verkar de vara ett väldigt bra team därhemma, där alla liksom är med och tar det ansvaret vi så ofta pratar om. Miriam berättar med värme och stolthet om sin familj och vad de betyder.

Och barnen hänger på Rå och Så ibland. Eller åtminstone i centrum. Precis som Miriam gjorde i samma ålder. För Miriam Andersson är född och uppväxt i Huddinge. Här finns utgångspunkten, minnen och tankar om framtiden.

Det är ju hela mitt liv. Jag har inga referenser. Jag har alltid bott här.

Jag märker att Miriam är nyfiken på Huddinges utveckling. Den stadsutveckling som pågår omfamnar hon och i den miljön känner sig Miriam hemma som människa och med sina idéer.

Vi pratar mer om maten och gästerna. Om viljan att slå hål på myter om att vegansk mat är konstig, inte mättar och inte är för alla. Vilka är det som kommer till Rå och Så? Gästerna blir fler och allt mer olika, menar Miriam. Många är föräldralediga och fortfarande är det fler kvinnor än män som besöker Rå och Så, men något håller på att hända. Nu serveras menyn till bygg-gubbar och tjänstemän. Äldre par och barnfamiljer.

Kundkretsen från början var ju bara medelålders kvinnor, i princip. Kom det en man så var han medtvingad och stod och stirrade ned i golvet och trodde inte att han skulle kunna äta någonting, typ.

Jag förstår det. Det är lätt att bli drabbad av smakerna i maten. Eller bara stämningen på Rå och Så. Definitivt av Miriam och hennes medarbetares värdskap och inställning. Jag tycker att det är lätt att ta plats i deras värld. Här känner jag mig välkommen och de har mycket spännande att berätta om. Under vårt samtal berör vi även sorg och svåra känslor. Oron för klimat och miljö finns där också. Föräldraskapet.

Hela grejen med det Miriam Andersson gör på Rå och Så är fint sammanfattat på hemsidan:

”Det började…
.. med en tanke, en dröm (som så mycket annat) och fortsatte med en liten lokal i mitt förortscentrum. Månader av tungt renoveringsarbete resulterade i att jag och min storebror och byggpartner plötsligt sålde vår första kaffe “to go” till en kvinna som inte förstått att hon där och då var den första betalande gästen på “RÅ och så” i Huddinge Centrum. Gissa om hon fick breda leenden?

Mycket har hänt hos oss sedan den morgonen i augusti. Personal har kommit till och min storebror finns inte längre i livet – men vi är en liten familj i arbetslaget idag och vi välkomnar er alla som är nyfikna på oss och vårt koncept, redan är stammisar, kanske lite skeptiska eller inget av tidigare nämnda.

Med en kärlek till växtbaserad mat och allt den gör för kroppen, planeten och smaklökarna ska vi frälsa världen – en person i taget!”

När jag går ut i den kalla eftermiddagen är jag varm i magen. Det händer bra saker när människor möts. Och att få en känsla av hur det är i huvudet på Miriam Andersson är minst sagt inspirerande. Ett par timmar i hennes universum väcker något i mig. Det hon gjort sitter i väggarna. Och hennes bror är med. Ibland är det just det mänskliga som är grejen med entreprenörskapet.

Jag ser fram emot fler samtal och nya smaker. På Rå och Så, men också i huvudet på andra människor med idéer som smittar.

/Fredrik Bronner